Pulsvågsanalys för bestämning av artärstyvhet

Jag intresserar mig för artärstyvhet och icke-invasiva metoder för att mäta artärstyvhet och artärernas förmåga att producera för kärlen nyttiga substanser. Blodkärlen har ett tunt encelligt lager av celler som kallas endotelet. Dessa celler har förmåga att producera många substanser. En viktig kärlvidgande substans somproduceras där är kväveoxidul (kemisk formel: NO). Det finns också andra kärlvidgande ämnen. Endotelfunktionen är god om förmågan till att bilda dessa substanser är god. Endotelfunktionen återspeglas till stor del i den s.k. pulsförstärkningsfaktorn, eller augmentationen. Det mått som användes är augmentationsindex och uttrycks i procentenheter - se mera nedan.

Hjärtat åstadkommer att blodet cirkulerar i kroppen genom att trycka ut blodet i artärerna. Den tryckvåg som då alstras går med en hastighet av 6 - 15 meter per sekund. OBS: detta är inte den hastighet som blodet rinner med utan en tryckvåg. En liknande tryckvåg ses i naturen när en tsunami uppkommer genom att havsbottnen plötsligt sänks.

Hastigheten som pulsvågen har är ett uttryck för artärernas styvhet. Hos unga människor med mjuka elastiska kärl är hastigheten låg. Med åldern "nöts" blodkärlens struktur, som blir mindre och mindre elastisk, och kärlen blir styvare, pulsvågshastigheten ökar. Sjukdomar som åstadkommer inflammatoriska förändringar i olika delar av kroppen drabbar ofta också blodkärlen, och kan ytterligare förvärra artärstyvheten. Exempel på detta är åderförkalkning, ledgångsrheumatism, diabetes och andra mindre vanliga sjukdomar.

Att mäta pulsvågshastighet (PWV) och augmentation (mäts som ett index och brukar förkortas AIX) kan göras utan att man behöver sticka in nålar i cirkulationen, alltså med icke-invasiva metoder. En enkel sådan metod, som egentligen kan ses som förfinad blodtryckstagning eftersom den bygger på att med dator analysera tryckförändringarna i blodtrycksmanschetten, finns och lämpar sig mycket väl för användning på en vanlig öppenvårdsmottagning. Andra icke-invasiva metoder finns men är tids- och skicklighetskrävande och lämpar sig därför bara för forskningsstudier.

Jag intresserar mig för forskning på tillstånd med förändringar av artärstyvheten, och vad som kan påverka den. Vad kan man då använda de värden man får  genom denna metod?

Det har pågått forskning med icke-invasiv teknik under de senaste 15 åren, och antalet vetenskapliga publikationer har nästan fördubblats årligen. Många studier har visat att  PWV är en kraftig riskfaktor för insjuknande och död i hjärtkärlsjukdom (infarkt, kärlkramp i hjärtat) och slaganfall (stroke). Man har fastlagt normalvärdena för en frisk befolkning, och i det sammanhanget också fått fram att PWV är beroende av blodtryckets storlek. Alla åtgärder som sänker blodtrycket till den ideala nivån 120/80 sänker alltså PWV. Vissa blodtrycksmediciner påverkar även PWV dessutom, oberoende av blodtryckseffekten. Andra ämnen påverkar också gynnsamt, t.ex omega-3-tillförsel eller, mer naturligt, mer fisk i dieten. Mycket har klarlagts men mycket återstår att göra för att fastställa vilka dietfaktorer eller andra åtgärder som påverkar PWV.

Genom att mäta PWV kan man alltså fastslå en ungefärlig "biologisk ålder", och man kan utifrån detta få en uppfattning om risken för att utveckla hjärtsjukdom. Vidare kan man genom att följa mätningar av PWV, och även AIX som kompletterar bilden av blodkärlens kondition, sedan man föreslagit åtgärder, t.ex. ökad motion, blodtrycksmedicinering, inflammationshämmande medel osv, få en uppfattning om det har haft någon positiv effekt, och därför minskat risken för att utveckla sjukdom.

Jag har bedrivit forskning inom detta område, och är fortfarande engagerad i några forskningsprojekt. De senaste åren har jag skrivit en del artiklar i tidskriften Medicinsk Access, som finns tillgänglig på nätet under adress www.medicinsk.access. Jag har också möjlighet att ta emot intresserade för undersökning med den lättarbetade Arteriograph-metoden